Gustavianum

Utställningen Gömda och glömda - 500 års samlande vid Uppsala universitet

Många människor har genom åren sett de spännande föremål som visas upp i Uppsala universitets olika museer. Men det är ytterst få som ens har hört talas om de omfattande samlingar som döljer sig bakom de enskilda institutionernas väggar. Med anledning av detta anordnade Museum Gustavianum 2010 utställningen Gömda och Glömda, där många av institutionernas föremål togs fram.

Under 500 år har universitetets institutioner och enheter samlat ett brett spektrum av föremål. De har använts till undervisning eller forskning och är en del av universitetets historia. De vittnar om vetenskapliga milstolpar viktiga för så väl universitetet som för Sverige och den internationella vetenskapen. Samtidigt är de lämningar knutna till de människor som jobbat på institutionerna under drygt 500 år.

Samlingarna har använts inom forskning och undervisning för att underlätta, förklara och levandegöra vetenskapen. De består av allt från mikroskop och teleskop till växter och mineraler. Modeller av skilda slag har också varit viktiga, tillexempel för att illustrera människokroppens olika delar. I dag har datorerna tagit över en stor del av samma funktioner, men även de äldsta datorerna ingår nu i samlingarna av forna utbildnings- och forskningsredskap.

Elektrod från ett kulgap – avdelningen för elektricitetslära, institutionen för teknikvetenskaper

En av två kopparkulor från ett kulgap.Exempel på ett föremål från institutionssamlingarna som ställdes ut är en av två kopparkulor från ett kulgap. Den kom ifrån institutet för högspänningsforskning som inrättades år 1932, i dag en del av institutionen för teknikvetenskaper. Kulgapet användes för spänningsmätning. De två kopparkulorna fungerar som enorma elektroder och användes vid högvoltsforskning. Kulorna hamrades för hand av en uppländsk plåtslagare. De är utformade med högsta precision med en diameter av 1,5 m, tjockleken är 2 mm och vikten 400 kg.

Kulgapet var i bruk ända fram till år 2000. Det monterades därefter ned och stod till februari 2009 uppställt som utsmyckning i Ångströmlaboratoriet. Genom utställningen har det ena fått en plats i Museum Gustavianums entréhall. De mäktiga kopparkulorna berättar inte enbart om Uppsala universitets forskningsframgångar utan också om uppländsk hantverksskicklighet. I dag kan kulorna dessutom, oberoende av de ursprungliga funktionerna, avnjutas som ett slags geometriska konstverk.

Universitetets verkstäder

För att bedriva forskning och undervisning krävs i regel olika slags vetenskapliga instrument. Genom århundradena har universitetet köpt utrustning som tillverkats av instrumentmakare och instrumentfirmor över hela världen. I institutionssamlingarna finns också ett stort antal föremål som framställts på plats i Uppsala. Bengt Hedraeus inrättade 1648 den första verkstaden för instrument vid universitetet. Den har genom århundradena följts av åtskilliga andra. De flesta lades ned under 1980-talet. Med hjälp av universitetets skickliga instrumentmakare har forskarna kunnat få kvalificerad utrustning, konstruerad efter exakta specifikationer.

Anatomiska samlingen från institutionen för medicinsk cellbiologi – ett etiskt dilemma

I glaskärl med etanol bevarade man mänskliga kvarlevor i forskningssyfte. De äldsta exemplaren är från slutet av 1700-talet. Merparten av samlingen utgörs av benmaterial som kommer från andra hälften av 1800- och början av 1900-talet. Vid utställandet av föremål från den här samlingen fanns en rad etiska frågor att ta ställning till. Hur ska museer hantera samlingar som kan väcka anstöt hos delar av allmänheten? I samlingen finns bland annat preparat med bevarade foster.

En tanke var att inte ställa ut de här objekten, men eftersom utställningen hade för avsikt att visa på universitetets institutionssamlingar hade det varit missvisande att inte ställa ut föremålen från en institution bara för att de var kontroversiella. Tillexempel finns ett par siamesiska spädbarnstvillingar bevarade. Dissekering av liknande bevarade kroppar från siamesiska tvillingar har gjort det möjligt att separera levande siamesiska tvillingar i dagsläget. Samlingen är således en del av historien och att slänga de här föremålen för att de är kontroversiella skulle kunna anses vara historieförvrängning. Samlingarna har dessutom bevarats för forskning och undervisning och har därför sannolikt räddat liv. Har det någon betydelse för det moraliska ställningstagandet?

Det går så klart att fråga sig om det är etiskt försvarbart att bevara och hantera mänskliga kvarlevor som vilken naturhistorisk samling som helst. Går en kropp någonsin från att vara en person till att bli ett objekt och i så fall, när sker detta? Om man skulle göra sig av med delar av samlingen på grund av etik, hur skulle man göra sig av med dem? Skulle de mänskliga kvarlevorna begravas? 

Museet ville visa föremålen med respekt för både besökare och utställningsobjekt. Därför valde museet till slut att ställa ut preparaten bakom ett skynke med en skylt som problematiserade dem. Besökare kunde på det sättet själva välja om de ville se föremålen eller inte.

Utställningen av samlingen vid institutionen för materialkemi

Tre institutionssamlingar ställdes ut i en särskild monter under utställningen gömda och glömda, och bytte av varandra eftersom. Den första samlingen att ställas ut var ifrån institutionen för materialkemi.

Dokumentation av dessa tre samlingar påbörjades vårterminen 2010 av praktikanter från masterprogrammet i musei- och kulturarvsvetenskap, vilket skedde tillsammans med personal från de berörda institutionerna och från Museum Gustavianum. Totalt identifierades, numrerades och fotograferades cirka 400 föremål. Samtidigt som den första professuren i kemi inrättades år 1750 började man samla föremål. Merparten av föremålen kommer dock ifrån slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet. De har använts i forsknings- och undervisningssyfte. Stora delar av samlingen består av vågar och mikroskop. De är tillverkade under den första delen av 1900-talet. Många av instrumenten anknyter till den röntgenkristallografiska forskning som bedrevs av Gunnar Hägg, professor i allmän och oorganisk kemi mellan åren 1937–1969.

Ädelgasbehållare

ÄdelgasbehållareI utställningen ingick bland annat tre stycken ädelgasbehållare från 1905, som fortfarande används i undervisningen. De var en gåva till institutionen från den berömda kemisten Sir William Ramsey, som tillsammans med Lord Rayleigh upptäckte ädelgasen argon 1894. Följande år visade Ramsey, och oberoende av honom Per T. Cleve och Nils Abraham Langlet i Uppsala, att helium kan bildas på jorden såväl som i solatmosfären. Under kort tid därefter upptäckte Ramsey och Morris W. Travers neon, krypton och xenon. Upptäkterna gav Ramsey och Rayleigh nobelpris i kemi respektive fysik år 1904. Glasampullerna som Ramsey skänkte till Uppsala universitet innehåller vad för gas? Kopplas en elektrisk strömledare till ampullerna lyser de. 

Utställningen av samlingen från avdelningen för antropologi

Den andra institutionssamlingen att ställas ut i praktikanternas monter under utställningen gömda och glömda var samlingen av framför allt bruksföremål från avdelningen för antropologi.

Getskällor, okänt ursprungAvdelningen visade upp delar av sin mycket varierade samling av föremål som samlats in dels av universitetets forskare och studenter och dels av andra, bland annat missionärer. De flesta föremålen är av afrikanskt ursprung, men det finns även föremål från Mexiko och andra delar av världen. Objekten är tillverkade av alla möjliga typer av material, som keramik, metaller och textilier. Det rör sig om allt från kläder och skålar till getskällor och musikinstrument. Totalt omfattar samlingen runt 160 föremål. Det är universitetets antropologer som tagit med sig föremålen hem när de återvänt från fältarbeten i främmande länder. Den största kategorin av föremål utgörs av afrikanska råttfällor. De samlades in av Sture Lagercrantz, som 1962 blev den förste professorn i antropologi i Uppsala. Han var mycket intresserad av olika kulturers fångstmetoder.

Utställningen av samlingen från institutionen för neurovetenskap

Den tredje institutionssamlingen att ställas ut i praktikanternas monter under utställningen gömda och glömda var samlingen av droger från institutionen för neurovetenskap.

Samlandet av droger har en lång tradition. En drog är delar av en växt eller ett djur som kan användas för medicinska ändamål. Redan under antiken fanns föreställningen att droger hade inneboende krafter som kunde bota sjukdomar. Den medicinska vetenskapen hade därför ett starkt samband med botaniken och zoologin. Från slutet av 1700-talet växte insikten fram om att drogernas effekt på kroppen berodde på specifika kemiska ämnen. Det blev därför uppenbart att effekten av en drog kunde variera mellan exemplar av samma art från olika geografiska områden. Under 1800-talet kom en stor del av läkarvetenskapen att utgöras av insamling och beskrivning av droger av olika ursprung. I Uppsala nådde denna form av vetenskap sin höjdpunkt med Robert Fristedt (1832-1893) som utnämndes till professor i farmakologi och naturalhistoria 1877. Drogsamlingen som finns bevarad idag vid institutionen för neurovetenskap består av cirka 230 burkar och föremål. Troligen insamlades de under perioden 1860 till 1920. Efter en tid i glömska återupptäcktes samlingen på 1990-talet av Lars Oreland, professor emeritus i farmakologi.

Kombestrofant

KombestrofantFrön från växter i strofantsläktet (Strophanthus) användes ursprungligen som pilgift i Afrika. År 1888 skrev Karl Hedbom i Uppsala att stora däggdjur som skjuts med dessa förgiftade pilar dör inom några minuter. Döden föregås av att djuret ”med fradgande mun vacklar omkring som en drucken”. Under senare delen av 1800-talet upptäcktes att fröna innehåller ett ämne, strofantin, som i lägre dos ger ökad kraft i hjärtslagen och lägre puls. Ämnet användes långt in på 1900-talet som hjärtmedicin i Sverige och andra länder men har idag ersatts av andra läkemedel.

Nardusört

NardusörtVegaexpeditionen 1878-1880 var den första expeditionen som genomseglade hela Nordostpassagen. Ernst Almqvist var läkare ombord och samlade under hemresan in omkring 100 läkemedel och födoämnen. Efter hemkomsten skänkte han samlingen till Robert Fristedt, professor i farmakologi i Uppsala. Nardusörten köpte Almqvist i en kinesisk drogbod i Singapore. Den väldoftande örten användes redan under antiken i aromatiska oljor och omnämns i Nya testamentet som mycket dyrbar.

Pomerans

PomeransPomerans är en citrusfrukt med betydligt mer bitter smak än dess släkting apelsinen. Pomeransskalen innehåller höga halter av ämnet synefrin och används i dag i olika viktminskningspreparat. Man menar att pomerans verkar aptitdämpande genom att slå på det sympatiska nervsystemet. Andra effekter är att kärlen drar ihop sig och hjärtfrekvensen går upp. Biverkningarna är dock allvarliga: högt blodtryck, hjärtinfarkt och rytmrubbningar i hjärtat.

Spanska flugor

Spanska flugorSpanska flugan är egentligen en skalbagge. Den kallas spansk för att spanjorerna var de första att importera och sprida insekten över Europa. Spanska flugan är en vackert grönskimrande skalbagge med innanmäte som innehåller det giftiga ämnet kantaridin. En enda skalbagge kan ta död på en människa. Vid kroppskontakt orsakar det blåsor på huden. I mindre doser fungerar kantaridin som urindrivande. En bieffekt är att det ökar blodflödet till urinvägarna. Det kan leda till en ihållande och smärtsam erektion. Spanska flugan har därför använts som ett afrodisiakum. Men inte utan viss försiktighet - många är historierna om älskare som dött i svåra plågor.