Det Äldsta Nubien (före 2900 f Kr)
Stenålderns verktyg i området är upp till hundra tusen år gamla. Keramik gjorde man här redan för åtta tusen år sedan. Tusentals hällristningar har registrerats på klipporna vid den andra katarakten.
Den nubiska A-gruppen (3500-2900 f Kr) blomstrade i Nedre Nubien, främst genom handeln med guld, elfenben, sällsynta träslag, boskap och slavar. Kvinnogravarna var överlag de rikaste. A-gruppen försvann då de första egyptiska kungarna tog kontroll över guldfyndigheter och handelsvägar.
Mellannubisk tid (2300-1500 f Kr)
Den nubiska C-gruppen, med utvecklad boskapsskötsel och rika gravar, är den viktigaste kulturgruppen i Nedre Nubien under hela denna period. Mellersta Rikets faraoner i Egypten ockuperade C-gruppens område, där de byggde starka fästningar.
En "frihetstid" inträdde under det andra intermediet (1674-1553 f Kr) då flera kulturer fanns vid sidan av C-gruppen: Kermakulturen med sitt centrum i Dongolaområdet under en nubisk furste; Pangrave-kulturen som identifierats med Medjayu-folket från området mellan Nildalen och Röda havet; en tredje, lokal grupp (Transitional) som karakteriserar övergången till Nya rikets tid.
Nubien under Nya Riket (1550-1200 f Kr)
Den egyptiske imperiebyggaren Tuthmosis III erövrade Nildalen fram till fjärde katarakten omkring 1430 f Kr. Nubien styrdes från provinshuvudstaden Aniba av en vicekung som var direkt ansvarig inför farao. Den inhemska befolkningen utvecklade en enhetlig materiell kultur med dominerande egyptiska inslag.
En av de största och rikaste gravfälten från denna period låg i byn Fadrus i Debeiradistriktet. Här undersökte Nubienexpeditionen 680 gravar från den 18:e dynastin (1552-1295 f Kr).
Två nubiska bröder (omkr 1470 f Kr)
Djehutihotep och Amenemhet var nubiska bröder som var utbildade i Egypten och blev prinsar av Teh-khet (regionen kring Debeira). Föräldrarna var nubier, Runa och Ruiu, och en farbror, Senmose, var hög tjänsteman i Assuan.
Bröderna begravdes i varsin klippgrav av egyptisk typ i Debeiradistriktet, norr om Wadi Halfa. Amenemhets grav (Site Q) undersöktes 1961 av professor T. Säve-Söderbergh. Det förnämsta fyndet var en gravstele med innehållsrik hieroglyfinskrift (originalet i Khartoum).
Sennubisk tid: meroitisk kultur, X-grupp, kristna kungadömen (Kr f - 1300-talet)
Staden Meroë blev centrum i ett väldigt sudanesiskt kungarike vars kultur, den meroitiska, spred sig till Nedre Nubien under perioden Kr f.-350 e Kr. Två ökenfolk, blemmyer och nobader som kom i kontakt med romarna, identifieras med den s k X-gruppen, vars kultur delvis är en utveckling från den meroitiska.
Kristna kungadömen styrde Nubien från omkring 550. Inför trycket från araberna, som 640 erövrade Egypten, slöt de sig samman till ett rike med huvudstad i Faras. Den koptiska kyrkan är fortfarande viktig, men Islam har dominerat Nubien och Nildalen sedan 1300-talet.
Nubiska textilier
Nubienexpeditionens gravfynd från sennubisk tid omfattar en stor samling textilier, merparten daterad till meroitisk tid och X-grupp (0-550 e Kr) och en mindre del till tidigkristen tid (550-850). Totalt finns här 6000 fragment och större delar av enkel väv, vanligen av ylle. De flesta är rester av svepningarna i gravarna. I samlingen finns också exempel på högtstående textilkonst, intressanta dekorationer och vävtekniker.
En annan stor textilsamling av utomordentlig kvalité härrör från Qasr Ibrim i det egyptiska Nubien.
