Renovering av Gustavianum

Gustavianum, Uppsala universitetsmuseum, ansvarar för många unika och ömtåliga föremål – mumier från Egypten, romerska och grekiska samlingar, arkeologiska fynd från Vikingatiden, känsliga konstverk, det berömda konstskåpet från Augsburg, sköra vetenskapliga instrument – och mycket annat. Alla dessa historiska samlingar måste vårdas och visas med omsorg. Syftet med renoveringen är framförallt att förbättra klimatet för de utställda föremålen samtidigt som utställningsytorna ökas. Renoveringen genomförs av Statens fastighetsverk i nära samarbete med Uppsala universitet. Arbetena beräknas pågå fram till våren 2024.

Gustavianum är i sig en unik kulturhistorisk byggnad som måste hanteras med stor varsamhet. Byggnaden med sin anatomiska teater kommer heller inte att förändras. Den försiktiga renoveringen handlar istället om att förbättra den befintliga byggnadens förutsättningar att fungera som ett museum, där samlingarna bättre kan bevaras för framtiden. Framförallt handlar det om att förändra inomhusklimatet i utställningsrummen. Genom modern teknik kommer ljusnivåer, luftfuktighet och temperatur att kunna regleras och ligga på så stabila nivåer som möjligt. Därigenom kommer de utställda museiföremålen att må bättre och påfrestningen av årstids- och väderväxlingarna att minska.

Samtidigt innebär renoveringen att museets utställningsytor kommer att öka. Genom att byggnadens möjligheter och planlösning bättre tas tillvara kommer mer av universitetets enastående skatter att kunna visas för framtida besökare. En målsättning för renoveringen är därmed att ta vara på kombinationen av Gustavianums praktfulla arkitektur och rikedomen i universitetets samlingar. När portarna åter öppnas är ambitionen att besökarna ska möta ett unikt universitetsmuseum i världsklass.

Bakom kulisserna av renoveringen

Arbetet med nya Gustavianum är på gång

Nu går arbetet med renoveringen av huset in i en ny fas och vi ska få veta mer.

Hej Pär Karlsson! Du är VD på ByggConstruct. Ni har precis flyttat in i Gustavianum. Vad är er roll i den nu pågående renoveringen?

Det handlar om att samordna renoveringen från start till färdigställande. Det är ett omfattande arbete i en speciell byggnad. Vår roll som generalentreprenör är att leda och driva projektet med våra hantverkare och installatörer. Det kräver en stor portion av gott samarbete mellan ByggConstruct och Statens Fastighetsverk Samtidigt är det väldigt utmanande och stimulerande att få jobba med gamla historiska byggnader.

Stämmer det att ni också ansvarar för den pågående renoveringen av Kyrkans hus?

Ja, det stämmer! Renoveringen av Kyrkans hus har varit på gång under en längre tid. Men nu sammanföll det tidsmässigt. Det ser vi som en fördel, då vi snabbt och enkelt kan stötta med resurser mellan projekten. Det gäller främst resurser i form av hantverkare och kunskap.

Har du själv minnen från tidigare besök i Gustavianum?

Det är anatomiska teatern som först dyker upp som minne. Sedan är jag lite ”yrkesskadad” och gillar de fina kalkstensgolven i trapphallarna.

Arbetet med de nya utställningarna i Gustavianum pågår för fullt.

Forskare, museikollegor och studenter deltar i arbetet med att skriva texter till de föremål som ska ställas ut. En av dessa forskare är Gustav Berry.

Vad handlar din avhandling om?

Mitt avhandlingsarbete befinner sig i skärningspunkten mellan agrar- och utbildningshistoria. Jag forskar om kvinnlig jordbruks- och hushållsundervisning under 1900-talet och min avhandling utforskar varför man bedrev så kallad lanthushållsundervisning. I avhandlingen visar jag dels att lanthushållsundervisningen utformades för att hantera de problem som uppstod i samband med landsbygdens avfolkning, dels att lanthushållsundervisningen gavs denna inramning av en grupp som kände sig hotade av den hastiga och kraftiga omvandling landsbygden genomgick under första halvan av 1900-talet.

Vad är ditt förhållande till museer?

Genom olika jobb på museer i Sverige och Norge innan jag påbörjade forskarutbildningen har jag kommit att i första hand associera museer med arbete, även om jag också är en hyggligt flitig museibesökare. Rent reflexmässigt tänker jag också på kunskap när jag tänker på museer. För mig är museer omistliga kunskapsinstitutioner som både förvaltar och skapar kunskap.  

Vad tyckte du om uppdraget?

Att få bidra till kunskapsutvecklingen kring Gustavianiums samlingar genom att skriva en mikroberättelse om ett föremål har varit ett väldigt roligt uppdrag, och en tankeväckande uppgift för mig som forskare. Till vardags arbetar jag inte med materiella objekt. Därför var det en utmaning att försöka berätta ett föremåls historia. Men uppdraget gav mig nya perspektiv på hur mångbottnat ett så alldagligt föremål som en tvättmaskin kan vara. Det gav också en väldigt handfast förståelse av det förflutna som sällan infinner sig i det skriftliga källmaterial jag är van att arbeta med.

Renoveringen av Gustavianum går vidare!

Nu under hösten 2022 går projektet in i en ny spännande fas, där arbetena i huset drar igång med full fart. Statens fastighetsverk tar nu över ansvaret för byggnaden och under deras överinseende påbörjas en rad olika moment – med elektriska installationer, säkerhetshöjningar, installation av belysning och klimatanläggningar – och slutligen renoveringen av alla golv och ytskikt. Alltså ett projekt som involverar expertis och gediget hantverkskunnande inom en lång rad områden. Samtidigt fortsätter museets egen personal med förberedelserna för alla nya utställningar som ska fylla det nyrenoverade Gustavianum. Med siktet inställt på en återöppning i början av 2024.

Undersökning av Gustavianums solur

I samband med Gustavianums pågående renovering har soluret undersökts. Vet du hur ett solur fungerar? Eftersom jorden roterar runt sin axel på 24 timmar ser det ut som om solen rör sig från öster till väster. Därför kommer även skuggor att röra sig under dagen. När solen lyser på kupolens solkula blir halva kulan belyst. Den andra ligger i skugga. Linjen mellan ljus och skugga rör sig runt kulan, och det är linjens läge på kulans skala som visar tidpunkten. Försök själv att läsa av soluret en solig dag. Jämför med domkyrkan om du känner dig osäker. Kom ihåg att man inte hade sommartid på 1600-talet.

Hej Hanna Wistrand, projektledare vid SFV!

Vad är din roll i det pågående renoveringsprojektet?

Jag är en av två projektledare från Statens fastighetsverk (SFV), min roll är biträdande projektledare.

Det är många specialister som är involverade i Gustavianums renovering. Hur ser ansvarsfördelningen ut?

Ett stort antal personer är inblandade i projektet, både konsulter och interna specialister på SFV. Konsultgruppen består av knappt 20 personer inom olika discipliner. Internt från Statens fastighetsverk har vi involverat ett tiotal av våra tekniska specialister och kulturarvsspecialister.

Ansvarsfördelningen är ganska tydligt uppdelad mellan de olika fackområdena (t.ex. Miljö, El, Kulturarv, VVS, Arkitektur, osv) där varje konsult tar ansvar för sin del.

Gustavianum är ju inte vilken byggnad som helst. Vilken funktion tror du huset har om 100 år?

Min förhoppning är att det även då har med utbildning i någon form att göra. Vore fantastiskt om det fortfarande går att besöka byggnaden och den anatomiska teatern som privatperson.

Hallå där Fredrik Eriksson!

Du har en viktig roll som samordnare och stöd för Gustavianum i den nu pågående renoveringsprocessen. Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

Det varierar beroende på vilka projekt jag är involverad i. Men de flesta dagar innehåller en kombination av planeringsmöten på kontoret och arbete på plats i de aktuella byggprojekten. Jag hjälper uppdragsgivarna med kravställningar, vilket konkret betyder att jag har en dialog med brukare, scenografer och arkitekter inför och under en renovering. För närvarande har jag uppdrag från två andra museer och ett lärosäte. Ekonomi, teknik och inköp är tre viktiga funktioner. Ofta har verksamheten en bra idé om vad och vart de vill men vet inte hur de ska ta sig dit. Mitt uppdrag blir att hitta en fungerande väg fram till slutmålet samtidigt som jag längs med vägen ska ifrågasätta och utveckla nya idéer.

Du var ju projektledare för Nationalmuseums renovering. Vad är den största utmaningen med att renovera historiska byggnader?

- Att lyckas höja verksamhetens kvalité med de begränsningar/möjligheter som finns i historiska byggnader. Besöksflöden och logistik ser idag ofta annorlunda ut än bara för några decennier sedan. Det är därför viktigt att få en historisk byggnad som Gustavianum att arbeta åt samma håll som den verksamhet som ryms i huset i form av utställningar, butik och programverksamhet. Besökarna ska enligt min mening uppfatta byggnaden och museiverksamheten som en enhet. Då blir oftast besöket mer intressant från flera perspektiv.

Max, byggnadsantikvarie från SFV

Hej Max! Du är byggnadsantikvarie med uppdrag från SFV (Statens Fastighetsverk). Vad är din roll i Gustavianums pågående renovering?

Gustavianum är ju en unik byggnad som skyddas som statligt byggnadsminne, vilket innebär att man behöver söka tillstånd hos Riksantikvarieämbetet för alla ändringar. Min roll är att vara antikvariskt medverkande i projektet. Under projekteringen innebär det att jag är ett stöd för arkitekterna och teknikspecialister för att hitta lösningar som kan genomföras utan att byggnadens kulturhistoriska värden går förlorade. Det kan handla om allt från att hitta en bra väg för en rördragning till att vara med och ta fram en lämplig ljussättning för trapphallen.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

Det vanliga är nog att det är väldigt varierat. På förmiddagen kan det vara kontorsarbete eller möte på ett bygge medan eftermiddagen ägnas åt att undersöka en gammal takstol eller kanske hur en dörr ursprungligen var färgsatt.

Har du hittat något spännande under ditt arbete på Gustavianum?

Gustavianum är en väldigt spännande byggnad med en minst sagt lång och komplex byggnadshistoria. Vi har ju inte börjat själva bygget än men vi har lärt oss väldigt mycket om huset. Exempelvis har vi hittat en hel del igensatta öppningar och hålrum som vi försöker utnyttja för att slippa göra onödiga nya ingrepp i byggnaden. Mest intressant var nog ändå att undersöka ett parti av hjärtväggen som vi inte hade riktigt koll på. Murverket är väldigt ojämnt där och ser ut att ha varit med om den del. Vi tror att det beror på att muren skadades vid Gustav Vasas anfall och belägring av Uppsala 1521 då gården eldhärjades. Det sägs att Gustavianum, som då var Biskopsgård, därefter lämnades öde under närmare hundra år. En annan intressant upptäckt är att vi tror att en del av svartplåten som fortfarande sitter på kupolens nedre del kan vara ursprunglig, dvs från 1660-talet. Det är en av de äldsta utvändiga plåttäckningar jag stött på! 

Nytt hem för inventarier

När museum Gustavianum invigdes 1997 användes fortfarande griffeltavlor i universitetets föreläsningssalar. Tekniken och behoven har förändrats sedan dess. I den nu pågående renoveringen önskar Gustavianum återanvända de inventarier som inte får plats i det uppdaterade universitetsmuseet. Den gamla griffeltavlan från Auditorium Minus ska få ett nytt hem hos förskolan Glinet i Luthagen, Uppsala.

Griffeltavlan från Auditorium Minus 

En uppdatering: Vad är det som händer? 

Gustavianum har alltså stängt sina portar för den pågående renoveringen. Målet är att skapa ett mer professionellt och ändamålsenligt museum med nya utställningar, med ett kontrollerat klimat som får föremålen att må bra och med en säkerhet som möter dagens krav. 

Men varför behöver det ta så lång tid?
Renoveringen är ett långsiktigt projekt som kräver minutiösa förberedelser. Själva byggnaden är ju ett viktigt historisk minnesmärke och renoveringen måste naturligtvis ske med största antikvariska försiktighet. Samtidigt krävs omfattande tekniska undersökningar av byggnaden för planeringen av alla de funktioner som krävs i det nya museet.

Det som också behöver ta tid är den samverkan mellan olika aktörer som är nödvändig för ett sådant här komplicerat projekt. Det handlar om tid för möten och diskussioner mellan universitetet, Statens fastighetsverk, Riksantikvarieämbetet och en rad olika arkitekter, experter och konsulter. Allt för att planeringen ska bli den allra bästa.

Parallellt med det behöver samlingarna konserveras och vårdas inför de nya utställningarna, där nya montrar, ny belysning, nya texter och digitala presentationer kommer att ingå.

Och resultatet av dessa mödor och oändliga serier av möten är ett underlag med tusentals och åter tusentals detaljer som behövs för att resultatet ska bli så bra som möjligt.

När kommer museet att öppna igen?
Museet kommer att öppna i slutet av 2023 eller början av 2024. Och då hälsar vi alla varmt välkomna tillbaka med en rad nya spektakulära utställningar. Vi ses då!

Ett rum i taget

Hej Emma Hocker, förste konservator vid Gustavianum och ansvarig för museets evakuering. Hur packar man ner innehållet i ett helt museum?

– Det kan verka som en enorm och oöverstiglig uppgift, men det var det verkligen inte. Eftersom de tidigare utställningarna var tematiskt ordnade var det logiskt att packa och transportera rum för rum med de ansvariga antikvarierna på plats för att underlätta och säkerställa processen. Vi hade också hjälp av ett antal studentpraktikanter.

Från tidigare erfarenheter av att packa och transportera föremål visste vi att det var bättre att ha ett mindre antal kunniga personer som packar än ett större antal volontärer. Innan vi började packa arrangerade jag ett par övningspass om hur man packar föremål säkert, vilket förpackningsmaterial som ska användas och varför. Det finns till exempel mindre risk att skada föremål om de placeras i ett litet ”bo” av förpackningsmaterial snarare än att packa i flera papperslager.

Hur många föremål packade ni ner?
– Åh, vilken svår fråga! Jag vet att jag räknade över 1000 föremål från samlingarna i klassisk arkeologi och egyptologi innan vi började. En av komplikationerna var att vissa av föremålen består av ett antal delar, särskilt föremålen från den vetenskapshistoriska samlingen. En våg med tillhörande vikter kan antingen räknas som ett enda eller flera objekt. Jag skulle uppskatta att vi packade och transporterade fler än 2000 föremål, kanske 2500, allt beroende på hur du räknar.

Vilket föremål var svårast att packa?
– Troligtvis mittdelen av konstskåpet, eftersom det fanns ett antal snidade och utskjutande delar som måste skyddas med syrafritt skum innan de omslöts i en specialbyggd transportlåda.

Nedpackning av utställningsföremål

Gustavianums renovering inleddes hösten 2019 med nedpackning av samtliga tidigare utställda föremål. En tidskrävande process som har krävt stor noggrannhet och försiktighet då föremålen i många fall är mycket ömtåliga. Universitetsmuseet har haft hjälp av flera duktiga masterstudenter som gjort praktik i samlingsmagasinen. En av dessa studenter är Cajsa Olausson, som läser humaniora med inriktning antikens kultur och samhällsliv.

Vad har du lärt dig?
- Det är svårt att nämna allt då det är så mycket! Jag har främst fått studera den nubiska samlingen, som består av vaser, läderföremål och ben, och jag har lärt mig att hantera och digitalisera detta material. Jag har fått en inblick i hur arbetet på ett museum fungerar och hur ett framtida yrke inom museivärlden skulle se ut.

Vad har varit roligast under praktiken?
- Det roligaste har varit att få vara med under nerpackning av utställningen Medelhavet och Nildalen. Det var väldigt kul att få hantera och studera föremål på så nära håll. Jag vet numera hur en mumie luktar!

Senast uppdaterad: 2022-11-28