Victoriamuseets samling

Gustavianum, som nu inhyser Uppsala universitets museum, byggdes under början av 1620-talet för att vara universitetets huvudbyggnad och tjänade som läroanstalt ända fram till 1996. Institutionerna som fanns i huset inklusive det så kallade Victoriamuseet fick då flytta ut för att möjliggöra en restaurering av husets inre. Victoriamuseet återinstallerades sedan 1998 i Gustavianum som en del i museets utställningar. 

Egyptiska fornsaker har funnits i Uppsala universitets ägo sedan 1600-talet. Då fanns det, enligt uppgift från den franska resenären A. de la Motraye, en egyptisk mumie utställd, vars senare öden är okända. Dessutom finns det en liten ushebti (tjänarfigur) tillverkad i egyptisk fajans från runt 600 f. Kr. som kom till Uppsala universitet som en av många fantastiska inventarier i det augsburgska konstskåpet, ett miniatyrmuseum i sig självt. Konstskåpet donerades till universitetet år 1694 av Karl XI, men anlände till Sverige redan 1632 i samband med Gustav II Adolfs död, och därmed är denna tjänarfigur en av de tidigaste konfirmerade egyptiska fornsakerna i norra Europa.

Därefter finns ingenting omnämnt förrän 1882 då den första inventeringen av universitetets egyptiska samling utfördes. Inventeringen nämner 33 föremål som då ingick i samlingen för nordiska fornsaker. Under de närmast följande åren utökades samlingen avsevärt genom donationer från Dr. Karl Piehl, dåvarande lektorn i egyptologi. År 1883 donerade han 268 artefakter, inklusive ett fragment av pyramidtexterna från farao Pepi I:s pyramid i Sakkara. Året därpå donerade han ytterligare 509 föremål till samlingen. Piehl hade själv samlat ihop dessa antikviteter under sina resor i Egypten. Hans tredje donation (1887-8) bestod av 553 egyptiska föremål samt 358 grekiska och romerska mynt, och han fortsatte att donera till samlingen fram till hans död 1904.

Under åren 1892-95 donerade dåvarande kronprinsessan Victoria (1862-1930) bl. a. träkistan tillhörande prästinnan Tau-her och en välbevarad mumie till institutionen. Många av dessa föremål kom från utgrävningar som hon lät utföra i Egypten under 1880-talet då hon vistades i landet på grund av dålig hälsa. År 1895 ansökte universitetet om lov att döpa samlingen till kronprinsessans minne som tack för hennes donationer, och ansökningen beviljades.

Kung Oskar II mottog 1895 en statsgåva från den egyptiska regeringen bestående av fem dekorerade mumiekistor i trä och en mängd ushebtifigurer från cachetten i Deir el-Bahari. En av kistorna hamnade i Kristiania (Oslo) som då var en del av Sverige, två stannade i Stockholm och finns nu utställda på Medelhavsmuseet, och två gavs till Victoriamuseet i Uppsala tillsammans med ett urval ushebtifigurer. Under 1800-talets slutår gav den egyptiska regeringen ytterligare ett antal statsgåvor till Sverige av detta slag och Victoriamuseet mottog många av dessa föremål.

Samlingens stora tillväxt ledde till att man började söka efter ett permanent hem till samlingen och under 1900-talets början flyttades den runt till olika adresser i Uppsala, bl. a. Svartbäcksgatan 27 och källaren under nuvarande Biologiska museet (Vasagatan 4). Problem uppstod 1904 då Karl Piehl avled. Hans bibliotek donerades till museet med stor platsbrist som följd och museets skick försämrades på grund av avsaknaden av en efterträdare.

Under 1919-20 flyttades hela Victoriamuseet in i Gustavianum där det har förvarats sedan dess. Pehr Lugn var museets intendent fram till 1928 då han istället blev chef för Medelhavsmuseet i Stockholm. Under hans ledarskap utökades Victoriamuseets samlingar genom inköp av föremål från kända arkeologer såsom Petrie och Capart. Drottning Victoria visade även nu ett gediget intresse för samlingen och donerade ett stort antal faraoniska och koptiska textilier. Dessutom lånade hon hela sin personliga samling till Victoriamuseet på permanent basis och samlingen donerades till museet vid hennes död 1930.

Ernst Andersson Akmar efterträdde Pehr Lugn och tog hand om museet fram till 1942. Akmar fick nöja sig med en amanuenstjänst vid museet, men var ändå aktiv. Han gav ut den egyptologiska tidskriften 'Sphinx' i mer än tjugo år och publicerade ett verk i fyra band om de inskriberade mumielindorna i Victoriamuseet. 1936 köpte man den stora privatsamlingen tillhörande Zoltan Beöthy från Budapest via professor Ede Mahler; ett inköp som utökade museets innehåll avsevärt.

Torgny Säve-Söderbergh anställdes först som assistent och utförde bl. a.  en noggrann inventering av samlingen. Under våren 1965 plockades den gamla utställningen ner och ett stort renoveringsprojekt sattes igång för att rädda de illa åtgångna föremålen. En ny och förbättrad utställning ordnades upp under slutet av 60-talet och invigdes i december 1970. Professor Säve-Söderberghs idé med utställningen var att den skulle fungera pedagogiskt i samband med undervisningen på Institutionen för egyptologi vars lokaler fanns i direkt anslutning.

Mellan åren 1960 och 1964 ledde professor Torgny Säve-Söderbergh den samnordiska expeditionen till sudanska Nubien (Scandinavian Joint Expedition to Sudanese Nubia) där de, tillsammans med andra lag, utförde den största arkeologiska räddningsexpeditionen någonsin. En stor del av de samnordiska samlingarna finns deponerade i Victoriamuseet och delar av detta material finns i utställningen.

Under 1996 packades samlingen återigen ner och flyttades tillsammans med institutionen ut ur Gustavianum för att huset skulle renoveras och bli det nya universitetsmuseet. Institutionen blev en avdelning under 'Institutionen för arkeologi och antik historia' och samlingen återtog sin plats i Gustavianum i en ny utställning under namnet Medelhavet och Nildalen, som invigdes våren 1998.

Den ovanstående texten är baserad delvis på Sylvia Starcks artikel The Victoria Museum - An Introduction, i: From the Gustavianum Collections in Uppsala, 1974 (Boreas. Uppsala Studies in Ancient Mediterranean and Near Eastern Civilizations, 6), Uppsala 1974, s. 11-14.