Avdelningen för antropologi vid institutionen för kulturantropologi och etnologi

Samlingen vid avdelningen för kulturantropologi består till största delen av afrikanska föremål. De har skänkts till institutionen av professorer, forskare och doktorander som haft dem med sig från fältarbeten.

Största delen av samlingen kommer från Sture Lagercrantz. Han var den förste innehavaren av professuren i allmän och jämförande etnografi vilken inrättades 1962. Under Lagercrantz tid 1962 till 1976 var forskningen inriktad mot sedvänjor och man intresserade sig för olika kulturers materiella uttryck.

Föremålen

De föremål som samlats in av Lagercrantz består till stor del av afrikanska råttfällor. Det rör sig om fällor av flera olika slag, bland annat olika typer av burar och lådor. Förutom råttfällorna består samlingen till stor del av bruksföremål som flätade korgar och skålar. Det finns även en mortel i trä, en låg stol som är avsedd att kunna bäras med när ägaren ska bort samt två getskällor som tillverkats av någon sorts nöt.

Bland de mindre bruksmässiga föremålen finns ett antal kongolesiska föremål som troligtvis är ceremoniella, däribland en jaktamulett, en bronsyxa och en kalebass. Jaktamuletten från Belgiska Kongo är troligen insamlad mellan 1850- och 1930-talet av en svensk missionär. Det är okänt vad föremålen haft för funktion, men kraftföremål från Kongo använder sig ofta av en mängd naturliga substanser som skänker olika egenskaper till användaren. Bronsyxan är troligtvis ceremoniell då den verkar för klumpig för att användas praktiskt, och då eggen inte visar några tecken på slipning. Det kan också vara en souvernir för européer som reste till Kongo under 1800-talets andra hälft. I samlingen finns även ett antal musikinstrument samt en hästsadel av ben och läder från Mexiko.

Samlingens tillstånd

På senare år har inte några nya förvärv gjorts till samlingarna. Det beror bland annat på att forskningen vanligtvis inte inriktar sig på de fysiska föremålen längre. En annan anledning kan vara att ingen känner sig manad att samla nytt material när de märker att det gamla uppfattas som ett problem. Samlingens säregenhet speglar universitetets mångfald och är därför viktig att bevara.